Jag är trött på att allt i mitt liv får en hastig vändning tillbaka till det svarta hålet såfort någonting går bra. Jag hinner inte med och nu står jag här ensam och övergiven igen. Hur orkar alla med dramatiken?
Nu vet jag varför jag ville hålla mig till singellivet. Brustet hjärta är ett helvete.
Tack och hejdå nu flyttar jag fan !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar