Riktigt länge sedan jag grät men nu är det var och varannan dag.
Igår var jag helt slut som människa men mitt 7nde jobbpass i rad på 12h väntade mig helt ensam.
Hade en gäst som trodde han var något och fick mig att börja gråta på jobbet, sjukt pinsamt men en fullständig idiot! Fick en ledig kväll idag, hade velat spenderat den med min familj men har så mycket ärenden att uträtta att det inte hinns med. Saknar dom så det gör ont inombords och fast dom är så nära så känns det att det är 1000 mil mellan oss. Hoppas och verkligen håller mina tummar för att jag får vara ledig på söndag så jag får träffa dom.
Spelar sönder mamma och pappas bröllopslåtar ikväll:

